torsdag 16 september 2010

Tid, precis som honduras, en bristvara


Problemet är att jag inte kan starta en världsomspännande folkrörelse för att rädda min tid, innan den tar slut, vilket den gör varje dag. Den är helt enkelt utrotningshotad. Jag önskar jag hade hunnit ta tag i min kära båt, men jag har inte ens hunnit titta till henne sen jag ställde in henne i förrådet. Allt jag gör nu för tiden är att åka till skolan, städa, laga mat, plugga plugga, göra grupparbeten, plugga plugga, sen sova. De flesa av dessa saker dessutom simultant för att inte slösa tid i onödan. Förhoppningsvis kommer jag ut till Ebba på fredag. Har iaf bestämmt mig för hur hon ska se ut om hundra år när jag är färdig. Det blir dukad ruff, med vitlaserat tak på insidan mot mahognybalkar. Massivt fernissat däck pine/furu, inte bestämmt än. När däcket åker av ska jag dock måla insidan på skrover i ändskeppen, och kanske koka ihop lite inredning, hur den ska se ut har jag dock ingen aning om, men lite inspiration finns här.

1 kommentar:

Klosterboat sa...

flott blogg og ikkje minst båten