Vilken pärs, och säker tio timmars arbete. Vilken tur att jag har mina föräldrar som arbetsgivare. Visserligen ger dom mig ingen lön om jag inte arbetar men nu kan jag ju faktiskt bo i båten om jag skulle bli vräkt.
Vet ni varför jo för nu är hålet lagat. Först många tack till min goda vän Björn, det hade aldrig gått utan dig. Ibland behöver man vara två en som tänker och en som tänker rätt. Jag är rädd att jag kommer vara honom livegen snart, men han får väl bruka båten efter bästa förmåga. Tack även till flickvännen som står ut med att jag jobbar med båten varje kväll till klockan elva.
Det är en del kvar lite finputsning och spackling så lite efter schemat ligger jag, men inte värre än att jag kan ta igen det idag.
Lite kaffe, de gamla verktygen jag ärvt och lånat, fungerar som en gud, eller ja dom fungerar iaf.
Den övre biten är inpassad också.
1 kommentar:
oh lucky you, om man ändå hade en sådan fin tjej, mmm, ögon godis!
Skicka en kommentar